Söder Runt 2019

Förra veckan fick jag plötsligt en något spontan inbjudan till en helg i Stockholm. Den skulle innefatta både en massa mys med min fina vän Matilda, och så skulle det hela toppas med en springtur runt Södermalm, nämligen loppet Söder runt.

Varken jag eller Matilda känner oss i toppform och därför bestämde vi oss för att göra loppet endast som en kul grej. Springa tillsammans och skita i tiden – så det gjorde vi. Jag har haft det rätt kämpigt med andningen senaste tiden och kände verkligen inte att jag ens hade vågat satsa på att maxa.

Nu byter jag skrivstil här och skriver i historisk presens, ty det är ju idrottens språk.

Loppet startar 19.45. Matilda bor nära så vi tar det lugnt och springer ner lagom tills vi ska dra iväg. Hamnar ganska långt bak i starten så det är lite trångt. Jag känner dock att jag inte vill slösa massa energi på att sicksacka bland folk, så vi tar det hela med ro. Banan är platt, men det kommer någon liten nerförsbacke någon gång och då passar vi på att springa om lite folk.

Jag känner ganska omgående att jag återigen har problem med andningen. Andas tungt och blir orolig. Försöker tagga ner vid vätskekontrollen och sedan hittar vi ett tempo som fungerar bra. Fast det håller inte i sig särskilt länge. Jag kan visserligen tuffa på, men andas som om det är det svåraste som finns, så jag kan ju inte påstå att det är någon fröjd att springa. Får lite pepp emellanåt när funktionärerna och någon enstaka random människa hejar (hallå, var är publiken?). Massa pepp får jag av legenden Skyltmannen som står och skriker där man behöver det som allra mest. Tack tack tack.

Mot slutet är det riktigt tufft, men tack och lov är det ju “bara” en mil och inte ett Göteborgsvarv, och Matilda peppar och jag tar mig framåt. I mål på ganska precis under timmen. En relativt stark kropp (tror jag…) men tuff andning, då blir det åtta minuter långsammare än när jag senast sprang milen på lopp… Nåväl. Fick min medalj och den var värd! Kanske inte tidernas loppupplevelse, men kommer gärna tillbaka och kör när jag känner mig i bra form – känns som ett bra personbästalopp (om man startar liiite längre fram).

Advertisements

5 thoughts on “Söder Runt 2019

  1. En mil är ju alltid en mil!

    Jag har tappat all den lilla fart jag nånsin hade. Dina sommar-intervaller kommer väl till pass på semestern.

    Like

  2. Vad härligt att springa lopp och bara fokusera på att ha det gött!
    Men du, som den ganska nyblivna astmatikern som jag är, så tycker jag att du kanske borde gå och kolla upp det där med din andning. Förra sommaren var ju total haveri för mig men jag försökte ändå ignorera det, men mådde piss och kunde tillslut knappt ta mig hem från de avbrutna löprundorna som jag försökte mig på. Hemsk känsla att inte få luft ju! (och lika hemskt att inte kunna springa pga det!) Så, kanske att du skulle kolla upp hos någon bra astma-sjuksköterska? 🙂

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s