Paddla, yoga, spring

Igår var det nationaldag och ledigt från jobbet, och då passade det ju perfekt att jag var inbokad på ett träningsevent vid Delsjön här i Göteborg. Ett triathlon helt i min smak! Vad vi gjorde? Vi sprang lite, yogade lite och så testade jag en för mig helt ny grej: ståpaddling eller SUP (Stand up paddle) som det brukar kallas. Fick med mig min fina vän Jennie också, vilket såklart blev grädden på moset som vi (kanske inte så ofta) säger.

Löpning

Det började med att vi delades in i tre grupper och sedan gick runt stationsvis. Min grupp inledde med 30 minuter löpning som genomfördes på egen hand. En perfekt uppvärmning! Trots maraton tre dagar tidigare kändes löpsteget riktigt bra, så nu är jag sugen på att springa mer igen. Området runt Delsjön är verkligen fint, borde springa där oftare.

Yoga

Efter 30 minuter var det dags för yoga med Maria Cerboni. Har jättelänge velat yoga utomhus för att det verkar så himla härligt, och det var det! Jag kan lätt bli lite rastlös om jag yogar på gym eller hemma, men att göra det ute i naturen var underbart. Riktigt skönt för den här något stela löparkroppen att få sträcka ut sig lite. Säger som hundra gånger förr: jag måste ta tag i yogan!

SUP  – ståpaddling

Detta har man ju sett rulla förbi i instagramflödet då och då, och ibland med yogande människor på brädan. Riktigt på den nivån blev det dock inte för mig, jag hade nog med att försöka stå på brädan. Det blåste ganska rejält igår, vilket var lite halvstressande för mig som är lagom rädd för vatten och aldrig har paddlat ens sittande, men det kändes tryggt ändå. Vi var ju en liten grupp och hade en erfaren instruktör med oss så (plus att jag väl höll mig ganska nära strandkanten hela tiden, haha).

Det hela startade såklart med en genomgång på land, om hur man går tillväga. Sedan ut i vattnet! Började med att stå på knä på brädan, men ramlade ändå i vattnet så tyckte väl att det var lika bra att försöka stå upp också. Det är ju ändå det som är grejen! Det var ganska befriande att ramla, då behövde jag liksom inte oroa mig för det längre. Det var ganska vingligt, men så himla himla kul! Detta måste jag göra om någon gång!

 

Framme på Yasuragi Spa

Att åka iväg och bara ta en helg för att gotta sig, det borde man göra oftare. Nog för att det är extra roligt när det gäller något speciellt, som i helgen när det är kickoff med Asics. Men allvarligt, hade det inte varit just det, så borde man faktiskt ändå göra några sådana här helgresor då och då (som sagt).

Jag lämnade ett soligt Göteborg, för ett minst lika soligt Stockholm och en sjukt bekväm tågresa. Och fattar ni stoltheten en känner när en har lyckats lista ut hur man kan köpa SL-biljett (i app!), och sedan räkna ut hur man ska ta sig genom spärrarna med den där biljetten, och sedan åka tunnelbana åt rätt håll, hitta till rätt busshållplats i Slussen, åka en buss och sedan byta till en annan? Alltså, sjukt stolt blir man ju. Och att sedan komma fram till detta spahotell och mötas av denna syn. Det tog liksom emot att lämna rummet, men man åker ju inte till ett spa för att ligga och titta på teve direkt.

Jag var på plats redan vid 16 (hurra för korta fredagsarbetsdagar!), och hade alltså tid att både ta det lugnt på rummet en stund, springa en kort runda, simma några längder och sedan äta middag med några Asicsfolk som redan var på plats för att förbereda inför helgen. Senare ska jag visa lite fint från den lilla löpturen också, alltså så fint. På riktigt.

Min favoritgrej so far med detta ställe måste dock vara att alla går runt i dessa magnifika morgonrockar. Jag kände mig sjukt obekväm när det var dags att gå ut från rummet i denna, men det är lustigt hur snabbt man vänjer sig… Fatta hur bekvämt det är att leva livet i morgonrock!

Idag är det lördag och vår kickoff drar igång på riktigt (jag var ju liksom lite ivrig och åkte hit en dag tidigare). Det ska bli grymt kul att träffa alla, och får man tro programmet så kommer det att bli en grym helg. Vi startar dagen med frukostmingel (fyfan vad nice det blir med hotellfrukost) och sedan blir det allt från japanskt bad till skrattmeditation. Pepp!

Tio träningsfavoriter

När man har smärre skrivkramp, då kommer det som en skänk från ovan när någon delar en lista med en. Helena passade denna lista med tio träningsfavoriter till mig, och jag svarar såklart! Vore jätteroligt om ni som läser också ville berätta lite om era favoriter.

ormbergetutegym

Tio träningsfavoriter

Favoriten i hörlurarna

Jag har så många favoriter. Ett tag gjorde jag en ny springlåtlista varje månad, så jag har hur mycket musik som helst som är grym att springa till. En som alltid (alltid!) funkar är Promoe – Long Distance Runner (givetvis). Får alltid lite extra ork när jag hör den. Sedan jag skaffade Storytel har jag för övrigt också upptäckt att det är rätt nice att springa med en bok i lurarna.

Favoritövning i gymmet

Alltså jag gymmar ju inte… Det är en sådan sak som jag verkligen borde bli bättre på, men jag har så svårt att våga mig ur komfortzonen i gymmet och tycker att alla ser så starka och kunniga ut att jag mest håller mig till det jag kan (alltså springa).

Favoritdryck under träning

Jag dricker bara vatten när jag tränar. När jag sprang Fjäll(halv)maran i Sälen drack jag några klunkar kaffe efter 11 km, så jäkla ljuvligt gott det var.

Favoritpass på gymmet

Jag gillar faktiskt många av Les Mills-klasserna. Bodypump är en favorit. BodyBalance är riktigt härlig. Bodycombat tränade jag förr i tiden. Corepass gillar jag sällan, men vet att de är bra för mig. Ska som sagt ta tag i det här med gym och sådant, Bodypump var det nog ett par månader sedan jag var på så det är jag faktiskt riktigt sugen på nu.

Favoritfärg på träningskläderna

Svart på nederdelen (hallå har ni sett folk med rövsvett på tajtsen, inte sexigt, sorry). Gärna lite färg upptill! Dessvärre faller jag ofta dit och köper svart, vitt och grått till överdelen också.

squatspring

Favorit pre workout

Havregrynsgröt och kaffe.

Favorit post workout

Kaffe. Alltid kaffe. Sedan måste jag såklart äta något också, men det spelar mindre roll vad. Alltid kaffe först.

Favoritstretchövning

Duvan, tveklöst.

Favoritträningsredskap

Kroppen. Det är ju den man använder allra mest när man springer.

Favoritgym

Älskade att träna på SATS. Med tanke på hur få av mina träningstillfällen jag faktiskt spenderade på gymmet började det dock kännas orimligt att betala så mycket för ett träningskort, så nu har jag bytt gym. Det ska nog bli bra det också, hoppas jag. Annars är jag också rätt förtjust i utegymmet på Ormberget i Luleå.

utegymmet

 

Björnskräcken

Den största anledningen till att jag inte riktigt lyckas bli någon fullfjädrad traillöpare, det är nog för att jag uppenbarligen är livrädd för vad man kan tänkas hitta i skogen. Eller snarare, vad som kan tänkas hitta mig. Ormar, grodor (iiiiih), renar, björnar. You name it och jag är förmodligen livrädd för det. Varje gång jag är i skogen blir jag alltid så sugen på att springa just där, men blir lika snabbt påmind (av min egen nojiga hjärna) att det förmodligen finns fler än jag i skogen. När vi kom till Muodoslompolo i måndags bestämde vi oss för att ta en kort promenad för att rasta benen efter alla timmar i bil.

muodospromenad muodospromenad2 muodospromenad4

Vi började med att traska runt lite i skogen, och jag blev direkt hysterisk. Vi är liksom ändå långt upp i Norrbottens inland, risken för att det finns björn torde ju ändå vara ganska överhängande? Att det finns ren är såklart givet, men renar är ju inte direkt farliga så dem skulle man nog kunna överleva ändå. Men björn, nej, en sådan vill jag inte råka möta. Eftersom typ ingen någonsin har sett björn här borde jag väl vara ganska lugn, men beordrade istället att vi alla skulle prata. Mycket. Och högt. Det fick inte vara tyst en sekund. Ja, min björnskräck är inte att leka med, och den har behandlats i bloggen förut.

skogspromenad skogspromenad3 skogspromenad2

Nej, vi mötte ingen björn under vår korta skogspromenad. Men nog var det ändå skönt att komma ut bland bebyggelsen igen, se ut över sjön och andas ut. Alltså, traillöpare – de kan inte växa på träd här uppe. Eller? De kanske är lite modigare än jag bara. Och nu slog det mig, det kanske finns varg också?!

muodospromenad6 muodospromenad5

Bilder från en perfekt sommarhelg

Helgen som gick, hade den kunnat bli bättre? Tveksamt. Jag har längtat så efter ljumma, ljusa, fina sommarkvällar. Kan inte ens minnas att jag upplevde någon sådan förra sommaren, så denna sommar har redan överträffat fjolårets. Och så var det ju Håkankonsert också. Svårslagen helg. Jag tänker att bilder alltid säger mer än tusen ord, så låt mig visa världens mest perfekta långhelg med hjälp av just sådana.

Lördag känner jag mig äntligen relativt pigg igen (har varit helt däckad i några dagar), och det är väl inte så konstigt egentligen, ty Håkan-dagen är ju äntligen här! Möter upp de här fina för att handla gott och börja ladda för kvällen.

DCIM157GOPRO

Jordgubbar till förrätt (årets första svenska), mys på uteplatsen, Håkan Hellström genom högtalaren. Sol, värme, sangría.

jordgubbar laddade

Vräker i oss grillmaten. Årets första grill. Bara en sådan sak. Trots halvtrötta engångsgrillar blir maten perfekt, ty detta är ju den perfekta långhelgen.

grillar grillat

Springer till spårvagnen, glada som få. Kvällen är här nu, den som vi har väntat på sedan den 15 oktober då vi köpte biljetterna. Håkan på Ullevi. Förväntningarna är relativt skyhöga.

hakanullevi1 ullevikonsert

Ullevi är fullsatt. Sven-Bertil river av några bitar och 20:30 går Håkan på. Han vill aldrig sluta och kör i nästan 3,5 timme. Men han måste ju köra så länge, för alla låtar är ju så sinnessjukt bra.

Det är gåshud när Miriam Bryant river av “Det är så jag säger det”, det är gåshud när alla lyser med sina mobiler till “Aprilhimlen”, det är GÅSHUD när hela Ullevi sjunger “Valborg” och Håkan mest tittar på. Jag njuter och ser till att ta in stunden. Göteborgssiluetten bakom scenen i solnedgången. Folkhavet. Undrar hur Håkan känner sig. Ibland väntar jag bara att mamma ska komma och väcka mig, och säga att “Håkan, nu är det dags att gå till skolan.” meddelar Håkan. Det måste vara så jävla mäktigt att vara den människan.

fyrverkerier

Promenerar hem i sommarnatten, eftersom alla spårvagnar är fulla och jag vill bara bort från folkmassorna. Är lyrisk över kvällen. Nynnar på “Känn ingen sorg för mig Göteborg” och tänker att detta hade man ju aldrig kunnat ana när man såg Håkan Hellström på en liten utescen på “Snöröj”-festivalen i Luleå 2001. Somnar som en stock.

Söndag och jag vaknar lika glad som jag somnade. Inser att det är en bonushelgdag! Tar vagnen till andra sidan stan och sätter mig på en balkong med en fruktdrink eller två. Åker förbi Ullevi och passar på att köpa merchandise i världsklass. tshirts

Har finbesök även ikväll och uteplatsen är tillhållet innan vi bestämmer oss för att ta en promenad. Det är ju sol och magiskt ikväll också. Vi går till världens bästa utsiktsplats för att se om det går att höra något från kvällens Håkankonsert. Det gör det inte, men atmosfären där uppe är to die for. Svämmar över med sommarkänslor.

snikenskulle sunset

Promenerar till stan och det är såklart Håkanfeber. Göteborg är Håkan, eller Håkan är Göteborg denna helgen. Åker hem i sommarnatten och öppnar en flaska vin. Lyssnar på musik och reflekterar över gårdagens konsert. Den växer för varje minut som går.

Får en flash i mobilen om att Thåström gästar Håkan på Ullevi. Bryter ihop.

 

hemma

Kommer till slut över det, och inser att konserten var magisk med eller utan Thåström. Hade ju köpt biljett för att se Håkan, inte gästartisterna. Njuter till fullo av natten och somnar efter solen har gått upp igen.

Tack som fan världen för att jag fick denna helg! Vet inte hur resten av sommaren ska kunna överträffa detta! 

Dagens artikel i Göteborgs-Posten

Strax före jul träffade jag en journalist från Göteborgs-Posten. Vi drack en kopp kaffe och pratade om löpning. Jag var säkert helt osammanhängande och hoppade mellan historier, så där som jag lätt gör när jag pratar om det bästa som finns. Förra veckan fick jag reda på att artikeln skulle publiceras i GP idag, och stressade såklart upp mig över detta faktum hela dagen igår. Insåg att folk liksom, jaaa, alltså, skulle LÄSA den!

Och det har de gjort. En kollega har länkat den till sina idrottselever, gamla kollegor har hört av sig, brorsan har fått frågor på sitt jobb om det var hans syster i GP, t.o.m. självaste kaptenen för Facebooks största löparklubb lade upp artikeln. Sjuk grej att man liksom har legat där på folks frukostbord idag. Nästan så att jag får hybris.

Själv höll jag på att snubbla på min egen haka (pga att jag blev så förvånad att den typ ramlade ner till golvet) då jag svängde förbi Pressbyrån imorse för att köpa ett exemplar och såg mitt ansikte på förstasidan! Trodde det hade hänt viktigare saker i Västsverige, men det är klart; att jag springer ÄR faktiskt en viktig nyhet, det kan ju ingen förneka.

gp 2 gp1 2

Artikeln i sin helhet kan du läsa här. Även om det är lite smått pinsamt att läsa om sig själv så där, så tycker jag ändå att den var väldigt fint skriven. Hoppas att någon kan bli inspirerad och testa på det här med löpning. Det är ju faktiskt en jättetrevlig sysselsättning.

Träningsmagi 2015

Jamen så var det ju äntligen dags för Träningsevent att ta sitt pick och pack och komma förbi västkusten. De kom dessutom med ett fantastiskt urval av pass att testa på, det var oooh så svårt att välja bland allting. Jag fick ihop en ganska bra blandning (fast tre löppass i rad blev lite för mycket för mig, så jag skolkade faktiskt från ett…) Totalt fem pass och fem tränade timmar denna dag, inte fy skam att kroppen klarar det ändå. Men vi tar det väl från början!

Morning Bliss Yoga fick inleda dagen. Jag har ju lovat (mig själv) att jag ska börja yoga lite mer regelbundet i höst, så denna dag vågade jag mig faktiskt på hela två yogapass. Det första blev en bra start på dagen, kroppen blev mjuk och go. Det var inte direkt svårt, men som varje gång jag testat yoga blev jag förvånad och lite chockad över att det var så pass jobbigt. Behöver således mer av detta!

IMG_1224Bilden är visserligen från en annan yogaklass, men ja, ni fattar… 

Sedan var det dags för dagens stora utmaning, nämligen Stenåldersträning. Vi var bara fyra deltagare på den, så det var ju som upplagt för ett hårt pass. Fyra personer innebär ingen chans att gömma sig. Vi sprang en slinga på ungefär fyra kilometer, men med stopp här och där för att göra styrkeövningar av olika slag. Med hjälp av naturen förstås. Vi lyfte och kastade stenar, hoppade på och över stockar, låtsades att vi jagade hjort och satt i 90 grader mot ett träd och spejade… Skräcken blev total när jag insåg att vi skulle bära varandra (!), var helt övertygad om att jag skulle tappa någon i marken, och jag försökte verkligen komma undan, men det gick ändå! Jag klarade det! Tjohej! Både jag och instruktören blev lite förvånade…

IMG_1208Det var helt klart en fin dag för att leka stenåldersmänniska.

Nästa pass var Runners Strength, en klass som jag testat både på Sats och även på Blogger Boot Camp i våras. Precis som på BBC kände jag att detta är det bästa passet ever ever ever. Känner att jag har nytta av absolut allt vi gjorde där i min löpning framöver. Sedan att självaste grundaren av Urban Tribes höll i passet gjorde ju inte saken sämre direkt. Var så sjukt pepp och det var också alla andra som körde passet. Sådan energi! Och så fångade Sofia mig på bild i den mest smickrande av positioner.

runnersstrengthBild lånad av traningsevent.se

Dagens andra yogapass blev det därefter; Work Play Yoga. Inte heller detta pass var lull-lulligt och o-jobbigt. Yoga är riktigt tungt alltså! När ska jag lära mig det? Framförallt kände jag att det var jobbigt i handlederna, där är jag inte stark alltså. Riktigt glad att jag gick på båda yogapassen, de säger ju att man måste testa yoga ett antal gånger innan man är fast, och jag börjar nog ändå bli mer och mer sugen på att testa mer och mer…

Och så sist men inte minst… Nä, verkligen inte minst. Det var rentav hysteriskt (roligt alltså). Jag hade så svårt att hålla mig för skratt när jag körde Mamma Mia – vattengympa. En timme vattengympa med två underbara instruktörer som ledde passet med sådan inlevelse att det var omöjligt att inte le passet igenom. Har du sett filmen/musikalen Mamma Mia? I detta pass var vi med i filmen, från första scen till sista. Instruktörerna var filmens karaktärer och förklarade allt som hände medan vi skuttade runt i bassängen. “Nu ska Sky ha svensexa. Nu är det dags för bröllop. Nu har Sophies potentiella pappor kommit till ön.” Haha, underbart! Och som bonus har jag testat vattengympa, när skulle jag annars göra det?

Sammanfattningsvis: en kanondag! Förstås. Träffade också Beata, Sofia som allra hastigast, och ett gäng bekanta instagrammare och sådant är ju en sådan himla fin bonus på en redan bra dag.

blogg13