Ett kortare långpass på morgonkvisten

Det är så sant som det är sagt, att jag inte är någon morgonlöpare. Ett par gånger har jag testat att springa före jobbet – det går inte. Men nu är det semester och således helt andra tider, och tro det eller ej: nu gillar jag att träna direkt på morgonen. Perfekt start på dagen ju!

Idag gjorde jag ett nytt försök med det här att bli avsläppt från bil och springa hem. Min käre bror skulle åka hem till Göteborg, så jag hängde med nästan hela vägen till flygplatsen (men bara nästan), blev avsläppt vid Bergnäsbron och sprang in mot stan. Klockan var bara 8:30 (otroligt tidigt för att vara semester!), det var ganska lugnt ute och dimman låg tjock när jag startade min tur.

IMG_8329

Bergnäsbron där min tur startade är “ingången” till Luleå (i alla fall när man kommer med flyg, som jag ju oftast gör). Man känner sig alltid hemma när man äntligen åker över Bergnäsbron. Den var för övrigt Sveriges längsta bro när den invigdes 1954, men verkligen inte nu längre. Den är nämligen bara 896,5 meter lång. (Varsågoda för brohistorielektionen!)

IMG_8338

Efter bron var jag i Luleå centrum och sprang ner mot Södra hamnplan. Där stod folk redan och väntade på turbåten ut mot skärgården. Jag stannade ett par minuter och spanade ut över havet (ni vet ju säkert hur mycket jag gillar att titta på hav, blir alldeles lugn av det!).

DCIM161GOPRO IMG_8346

Även fast det var tidigt på morgonen och solen inte visade sig, så var det så himla varmt och kvavt och jag var glad att jag hade både vatten och Resorb med mig. Det är så mycket tyngre att springa i värme, men jag ger mig inte, jag springer i värme för det ska gå att lära sig. Och tja, det var ganska tungt, men det gick ju faktiskt.

Jag snurrade runt ganska mycket, in i bostadsområden och olika ställen i stan där jag inte varit på år och dagar. Det är ju en bra sak med löpning, att man tar lite omvägar när man vill samla sina kilometer, och då hamnar på nya (eller i detta fall gamla) ställen.

När jag började närma mig slutet av min runda (som jag i och för sig ville skulle vara längre men jag orkade verkligen inte), då hade dimman lättat och solen började visa sig igen. Det gjorde såklart att det blev ännu varmare och tyngre att springa, men det blev också himla fint ute, och vid Lulsundsstranden var det alldeles tyst och spegelblankt.

IMG_8350

14 kilometer allt som allt blev det. Det var överlag ganska tungt under hela rundan, och mot slutet så jävligt att jag inte ens orkade ta en extra kort kilometer för att avsluta löprundan med ett dopp. Det hade jag verkligen tänkt göra, det var det som drog mig när det var som tyngst, men när det väl kom till kritan så kände jag bara att jag inte orkade ett enda extra steg. Men 14 km får man ju ändå vara nöjd med som start på dagen!

Häng med på ett långpass genom Göteborg!

Jag tänkte att ni skulle få följa med på ett långpass. Ja alltså, i bloggform. Jag lyckades nämligen, efter timmar av prokrastination, till slut ta mig ut på en löprunda igår. Jag fick gräva djupt efter motivation till att ta mig ut, men den enda jag behövde var ju egentligen: 26 dagar kvar till Göteborgsvarvet. Så strax innan 19, ungefär tre timmar efter jag hade planerat, lyckades jag äntligen ta mig ut genom dörren, och vilken runda det blev! Ångrar inte!

Desktop5

Startar genom att springa från mina kvarter i östra centrum in mot stan, för att ta mig mot västra centrum via Nya Allén. Bara några timmar tidigare rasade det snöblandat regn, men nu skiner solen och den underbara temperaturen på ynka fem grader efter det där ordentliga regnet gör det så lätt att andas – trots pollentider. Hurra!

nyaallen

Vidare mot Haga, och till slut framme vid Järntorget där jag bara är tvungen att stanna ett par minuter för att titta på blommande träd. Det är ändå någonting med blommande träd!

haga jarntorget

Nu är jag runt 4-5 kilometer in i rundan och bestämmer mig för att springa upp längs Linnégatan och in i Slottsskogen för att ta en kort runda där. Springer förbi bron som man springer över för att komma in i Slottsskogen i slutet av Göteborgsvarvet (eller, rätta mig om jag har fel, var ju så slut i slutet av Göteborgsvarvet så jag kan ha blandat ihop det). Får otroliga flashbacks till hur jobbiga de där sista kilometerna på Varvet var, samtidigt som jag börjar längta så tills jag får springa dem igen.

På vägen hemåt tycker jag att det är lämpligt att springa lite längs älven, och det är inte ett misstag. Solnedgången är igång och herreguuuuud vad jag älskar att springa prick här i solnedgång, Göteborg är så jäkla vackert prick här.

gotaalv

Jag har feeling och benen går på ganska lätt, så trots att jag har sprungit en mil och har några kilometer kvar hem, så bestämmer jag mig för att ta en detour på Göta Älvbron. Ska ju springa över den tillsammans med jättejättemånga andra om några veckor, så jag tar chansen att ha den för mig själv och få lite extra Göteborgsvarvetpepp. Det funkar!

gothenburg bron

De sista kilometerna hem efter bron är jobbiga, börjar känna mig stum i benen… Rundan landar till slut på ganska precis 16 km, och det är det längsta jag har sprungit på väldigt, väldigt, väldigt länge. Det gick långsamt, men 16 km är ändå 16 km. Känner att hoppet lever! “Bara” 5 km till så är jag ju uppe i halvmaradistansen! Hurra!

Ja tänk va, är det inte ofta det är de rundorna som är som allra trögast att ta sig ut på som till slut blir de härligaste? Älskade denna runda, och jaaa, jag är lite extra nöjd att jag lyckades få till ett långpass på en måndag. Det har nog fasen aldrig hänt förut.