Mountains are the monuments of the world

Mountains are the monuments of the world

Jag älskar min kropp. Jag gör faktiskt det. Alltså, jag älskar att den orkar saker! Det gjorde den inte för några år sedan, men med lite vilja går det uppenbarligen att ändra på sådana saker. Jag är ju fortfarande den lataste människan i världen när det gäller vardagsmotion, men det är ju någonting annat… hrmm…

Hursom. Dagen efter att jag hade slitit mig igenom Salomon 27K hade jag, Mari och Katrin bokat dejt i fjällen. Jag menar, man är ju inte så ofta i Åre så man får ju liksom passa på. Visst vaknade jag med en hel del träningsvärk den dagen, men sådant blir ju nästan alltid bättre när man rör sig, så sagt och gjort.

Katrin hämtade upp oss på Holiday club där vi bodde de här dagarna, vi åkte en bit och sedan började vi traska. Till en början hittade vi inte leden, så det blev en hel del obanad terräng, blöta fötter, väja för lera och dylikt, men då blev det ju bara lite mer äventyr, hehe, och vem har inte haft blöta och leriga fötter någon gång (eller dagen innan)? Efter ett tag kom vi upp på leden och när vi gått en bit kände vi oss hungriga. Katrin hade med sig sitt kök och vi bjöds på god mat med världsklassig utsikt. Bättre restaurang är nog svår att hitta!

Ja, vilken helg och vilken upplevelse den där långhelgen i Åre blev. Jag är så himla glad över att jag åkte och körde loppet (och fick andra upplevelser på köpet också) trots att jag var ganska nära på att dra mig ur det hela, bara för att det inte blev som vi kanske hade tänkt från början. Under loppet lärde jag mig att jag har ett jävla pannben någonstans därinne, och resten av resan var ju också topp, med massa natur och sjukt god mat och trevligt häng. Tänk va, hade jag inte upptäckt för fyra år sedan att jag inte orkade springa till spårvagnen, då hade jag gått miste om allt detta!

Följ gärna min blogg via Bloglovin’

Gibralfaro – svettigt i Málaga

En härlig sak med semester är att göra ingenting. Alltså, ligga på stranden och gotta sig, ta lite sovmorgon, inte stressa, inte anstränga sig… En annan sak som är härlig med semester är att det finns så himla mycket tid och lite mer energi än vanligt för att faktiskt utsätta sig för lite fysisk aktivitet också. I 30-gradig värme är det otroligt svårt för mig att få till löpningen, men även utan löpning fick jag till riktigt svettiga turer i Spanien. Som promenaden på berget upp mot borgen Gibralfaro.

Precis som Castillo Sohail i Fuengirola byggdes den här borgen redan på 900-talet och har således en massa historia att förtälja. Den första delen byggdes av en kalif i Córdoba och på 1400-talet kom en sultan från Granada och tyckte att stället behövde bli ännu lite större. Los Reyes Católicos (de katolska monarkerna) Ferdinand och Isabella (som genom sina ättlingar grundade kungariket Spanien) ska ha belägrat borgen under tre månader men fick till slut känna sig besegrade när de blev hungriga och var tvungna att skaffa sig mat.

Idag är det inga väpnade konflikter vid borgen, men såklart ett populärt turistmål. Gibralfaro ligger precis bakom mitt hotell, jag såg det varje gång jag tittade ut genom och fönstret och det var alltid folk som kämpade sig uppför backarna. Svetten och arbetet benmusklerna får göra är såklart värt det, utsikten är rätt så grym därifrån. Att gå in i själva borgen kostar 2,20€ och det är det säkert väl värt, men själv nöjde jag mig med att ta mig upp och kolla in utsikten. Det finns en utsiktsplats i form av en slags balkong (eller vad ska jag kalla det?) men vill man vara lite ensam kan man bokstavligt talat gå två meter extra och komma in på en slags vandringsled som går runt berget. Där mötte jag prick noll personer och det kan ju faktiskt vara lite skönt att slippa vara mitt i turiststråket och allas kameror.

Så, en tur upp hit om du besöker Málaga är såklart att rekommendera. Orkar man inte gå (eller springa) upp så verkar det gå turistbussar upp stup i kvarten, så upp tar man sig alltid. Man kan också göra som jag och helt oplanerat lyckas ha denna promenad inplanerad på semesterns enda disiga morgon, fast en vattenflaska (eller två) kan nog vara att rekommendera ändå. Och vill man ha fina vyer från hotellbalkongen kan man ju boka ett hotell med utsikt mot berget (vem behöver havsutsikt liksom när man har en gammal borg att titta på?).

Hur man backtränar i Fuengirola: Castillo de Sohail!

Det finns mycket historia i Spanien. T.ex. verkar det finnas minst en borg i varenda liten stad i detta land. I Málaga har vi Gibralfaro och i Fuengirola Castillo de Sohail. Vi har alldeles för få borgar i Sverige! Har jag förstått spanskan rätt så började konstruktionen av Castillo Sohail redan på 900-talet, galet ju. Under 1400-talet var det den kristna militären som höll hus där då de försvarade sig mot det muslimska Reino Nazarí i Granada. Mer än så har jag inte läst på, men idag används borgen för underhållning i form av konserter och dylikt, ja och så för alla som vill svettas lite och få en schysst utsikt över den lilla staden.

Att åka till de här spanska städerna och inte svettandes ta sig upp till dess borgar vore ju något slags tjänstefel, eller turistfel då. Så det gjorde jag såklart när jag var i Fuengirola. Stånkade mig upp för att få den där utsikten, sprang lite i en backe (med betoning på lite, pga herregud värmen och mitt på dagen) och kände mig duktig på toppen (som bara ligger 38 meter över havet men ju känns som flera kilometer när man svettas).

Idag inledde jag min dag med att ta upp till Gibralfaro, som ligger precis vid mitt hotell här i Málaga. Får läsa på lite kring Gibralfaros historia och återkomma med ett nytt inlägg om det. Varsågoda för dagens historielektion! Ser en ny bloggnisch växa fram: historieblogga!

Första morgonjoggen (någonsin) i Fuengirola

Det är ju en ganska larvig sak att ha ångest för, och ångest är kanske att ta i med ordvalet, men ändå: tänk alla resor man gjorde under åren man inte var löpare och hur många underbara löprundor man gick miste om då? För visst, det är trevligt att springa hemma också, men det är lite extra nice när man har miljöombyte och får springa på andra platser och se staden springandes. När jag var barn var vi i Fuengirola ganska många somrar, och nu är jag här på en blixtvisit några dagar igen. Att inte starta första dagen med en morgonjogg, det vore ju något slags tjänstefel.

Klockan åtta imorse var jag utanför dörren. Jag var trött efter gårdagens resa och några glas sangría på det, men ska man springa i Spanien på sommaren får man ändå vara ute i god tid. Det var redan då ganska varmt och det är ju inte direkt så att den svenska våren har gjort att man vant sig vid värme, men som sagt: morgonjogg var givet.

Det var en del motionärer och spanska damer ute längs strandpromenaden och solstolsuthyrarkillarna höll på att ställa i ordning på stranden. Utöver det var det lugnt och skönt och en perfekt start på dagen förstås. För sådana morgnar är det faktiskt värt att ställa väckaren, även på semestern. Under de resor jag har gjort under min korta tid som löpare har jag såklart alltid tagit åtminstone några morgonjoggar, och de turerna etsar sig fast bra mycket bättre i minnet än rundorna hemma i Göteborg.

Tornionlaakso!

Herregud, gnäller lite över att jag vill att alla ska sluta semesterblogga och börja jobba istället, och så beter jag mig likadant själv. Semesterbloggar som tusan. Ja, ni läste ju i förra inlägget att jag skulle ut  på en kort roadtrip. Den som följer mig på Instagram kanske till och med vet var jag är. Hur det än ligger till, häng med på en liten road trip i norr! 

14:00 Vi lämnar Luleå och det superfina varma vädret och åker norrut och inåt landet. Vi ska ganska långt så det är mjukisbyxstilen som gäller! 

roadtrip

16:00 Vi har tagit ett kaffestopp i Överkalix och nu är vi desperata för kissepaus. Tar den vid Polcirkeln av alla ställen! 

polcirkeln

18:00 Matpaus i Pajala. 

19:30 Framme på slutdestinationen efter ganska många timmar i bil. Muodoslompolo! Tornedalen! Tornionlaakso! Hand upp alla som har varit här! Vi dricker kaffe, tar en promenad i skogen och värmer upp bastun. 

DSC09426 rallare huset fonster

21:00 Vedeldad bastu! Det är fanimej klasskillnad på vedeldad bastu och sådan där elbastu eller vad det nu är folk har. Kyler ner en Ginger Joe i en balja och njuter av utsikten från bastun. Lägger upp en bild på Instagram, platstaggar Muodoslompolo, och får en kommentar i stil med: ”Seriöst? Min pappa är uppväxt i Muodoslompolo”. Fattar ni hur liten världen är? Farfar vet precis vem tjejens farfar var och kan peka ut det röda huset där han bodde på andra sidan sjön. Lilla världen! Muodoslompolo liksom, en by med.. jag vet inte?… 50-60 invånare?

bastu sauna

00:30 Somnar gott, utan att en enda mygga surrar kring huvudet. Har aldrig varit med om så lite mygg här uppe. Bra spontan road trip så här långt. Det enda omysiga var skatan som flög in i bastukammaren och låtsades vara död förmodligen pga livrädd för oss. Den är utflugen nu. 

Och så blev det en ny dag, och den har än så länge endast inneburit frukost, en promenad genom byn och lunch. Man lever inte ett superintensivt liv här just nu, men det är ju bara härligt. Smälter lunchen och hoppas att jag hittar lite energi för att ta mig ut på en löprunda. Det vore mysigt!

Staden vid vattnet – strosa i Norra hamn

Kan man inte springa så kan man i alla fall gå, och sitta.

En anledning till att det ofta blåser mycket i Luleå centrum är för att havet ligger på båda sidor. En norra hamn och en södra hamn, och gångavstånd däremellan. På vintern kan man ta isvägen mellan de båda hamnarna, men på sommaren får man traska genom centrum istället.

norrahamnen

Eftersom jag inte kan springa just nu pga min jäkla förkylning (som visserligen redan verkar gå åt rätt håll, peppar peppar) så får jag nöja mig med att sitta istället. Och gå lite. För det känns ju så himla meningslöst att stänga in sig och kolla film när Luleå bjuder upp till rätt så ljuvligt sommarväder. Förkylningen gör mig lagom sugen på strandhäng, men ute vill jag vara ändå.

latte

Sådana gånger passar det perfekt med den lagom ansträngande aktiviteten Köpa-en-jättestor-caffelatte-och-strosa-på-hamnpromenaden. Som ni säkert vet vid det här laget så älskar jag havet. Jag kan knappt tänka mig någonting mer rofyllt än att sitta ner och titta på havet en stund. Besöker man Luleå är det definitivt ett måste att promenera längs Norra hamn. Luleå kommun har dessutom gjort det så himla fint där nere, med mycket plats att promenera och sittplatser absolut överallt längs hela vägen.

norrbottensteatern gasthamn bistronorrland

Där nere hittar man också Norrbottensteatern om man vill vara lite kulturell, Bistro Norrland och Hemmagastronomi om man är lite hungrig och framförallt Luleås uteställe nummer ett på sommaren: Bistro Bar Brygga. Ett rätt oslagbart ställe att dricka sitt rosévin på och festa loss med midnattssolen som kuliss.

bistrobarbrygga

Obs! Är ej köpt av Luleå kommun, även om detta låter som ett reklaminlägg. Luleå är så här fint och bra bara! (Och förresten, om du har slut pokemonbollar så finns det massa pokestops nere i Norra hamn…)

Ramsvikslandets naturreservat

IMG_7624 IMG_7628

På Bohuskusten finns Ramsvik. Svängde förbi Ramsvikslandets naturreservat när jag hängde i området förra veckan. Herregud så fint! Det enda jag tänkte på var att det vore magiskt att springa där. Läste faktiskt att det anordnas löparläger där, det vore något! Den här gången fick det dock räcka med att traska omkring där en stund, och det var ju nog så fint bara det.

ramsvik ramsvik2

Jag önskar att jag hade bättre än några fjuttiga mobilbilder att visa er, men visst förstår ni ändå tjusningen med stället? Klippor, hav och kossor. Ett par (människor då, inte kossor) hade parkerat sin husbil helt för sig själva där, vilket ställe att campa på! Tänk att stiga upp på morgonen, dricka en kopp kaffe och sedan ta en löptur över klipporna (som på vissa ställen ser ut som sand!). Ja, jag skulle kunna tänka mig att semestra lite så.

ramsvikkossor

Jag blir verkligen mer och mer förälskad i västkusten för varje år som går. Framförallt händer det ju varje gång jag åker till havet. Det är någonting med hav. Tänk, jag är ändå livrädd för havet, men fint som snus är det.