Promenera mera! T.ex. över Brooklyn Bridge.

DCIM136GOPRO

Aldrig promenerar man ju så mycket som när man är ute och reser. Även fast vi köpte tunnelbanekort i New York så fick benen jobba rätt ordentligt. Trots att det bara blev två löprundor under veckan där, så fick jag nog tillräckligt med motion, om man säger så. Är otroligt besviken på mig själv att jag inte hade stegräknare på mig hela tiden. Det hade varit kul att se hur många mil man knåpade ihop.

Under vår sista hela dag i NYC bestämde vi oss för att göra vad vi hört är ett måste, nämligen att promenera över Brooklyn Bridge. Och det var inte en tråkig promenad. Det är något med broar ändå! Och denna är fin och utsikten är ju inte så himla dum den heller.

brooklynbridge manhattanskyline

Och så är ju just denna bro lite historisk också: den tog fjorton år att bygga, 27 personer miste livet under bygget, den stod klar 1883 och var då världens längsta hängbro, hela 50 procent längre än den tidigare längsta. Och så syns den ju i cirka alla filmer som någonsin har gjorts i NYC. När jag gick över tänkte jag på Miranda och Steve

Säger som många andra: Brooklyn Bridge är ett måste när man åker till New York! Fast nästa gång skulle jag nog vilja vara där tidigt som fan på morgonen och springa över den istället för att trängas med alla turister…

brooklynbridge3 trafficbrooklynbridge brooklynbridge2

Just den där dagen var nog den mest aktiva rent eh… kroppsligt? På morgonen sprang jag, sedan gjorde vi Brooklyn Bridge, därefter var vi nog också och traskade lite och på kvällen blev det en tur till Central Park. Och alltså, vi lever ju fortfarande. Man KAN ju gå så mycket. Jag borde verkligen gå mer istället för att ta spårvagnen överallt. Det GÅR ju. Att gå alltså. Det går att gå, det går det.

converse

Advertisements

Löpning längs East River

DCIM136GOPRO

Man åker på resa och hoppas ju på att kunna springa minst en gång om dagen, men när man reser med sällskap blir det svårt. Faktiskt svårt även om man reser ensam. Men två löprundor fick jag i alla fall till under denna resa, och de var verkligen inte fy skam. Första morgonen sprang jag vilse i Central Park och hamnade i Harlem (?) och andra gången joggade jag ner till East River.

Löpning längs East River

Under min förra NYC-resa sprang jag längs Hudson River, så denna gång kändes det lämpligt att testa andra floden. East River, alltså. Det jobbiga när man bor mitt i smeten i Midtown är att ta sig ut ur smeten. Det är rätt mycket folk på gång, om man nu inte springer klockan 6 på morgonen vilket jag inte gjorde denna gång. Men när man väl har tagit sig bort från allt folk, då blir det helt episkt.

eastriver DCIM136GOPRO

Det var en riktigt varm morgon, runt 20 grader och sol. Så varmt och skönt att jag undrade varför jag inte sprang i shorts. Hur underbart är det inte att vi har denna varma goa årstid framför oss nu?

Formen då? undrar ni. Svårt att säga hur löpformen är när man springer i NYC. För i NYC susar man fram när man springer. Det spelar förmodligen ingen roll om man har tränat någonting alls, för där verkar man kunna springa ändå. Det är som att det är något magiskt med New York. Det finns så mycket att titta på att man glömmer att man springer? Som till exempel att var man än springer så är det helt oundvikligt att man råkar springa på någon viktig plats eller sevärdhet. Under denna runda var det FN:s högkvarter som bara dök upp från ingenstans.

unitednations unitednations1

En odramatisk runda det där alltså. Inget vilsespring och inga andra katastrofer. Bara en fin, varm morgonrunda i en jävligt bra stad. Nog känns det allt lite sorgligt att nästa runda blir i samma gamla områden i Göteborg, men Göteborg är ju inte en ful stad heller så… Man kan ju alltid blunda och tänka på East River!

DCIM136GOPRO

Top of the Rock

DCIM133GOPRO

Ojojojoj, dagarna går snabbt och flyter ihop i varandra här i New York. Men så är det väl alltid när man är på semester. Första dagen känns evighetslång och sedan går allt så snabbt och man hinner inte med eller ens orkar med allt man egentligen skulle vilja göra. Men vi jobbar på bra och betar av saker. En dag löste vi in föräldrarnas julklapp från mig och åkte upp till toppen av Rockefeller Center. Såklart ett måste! Gjorde Top of the Rock även i somras när jag var här, men då på kvällstid.

empirestatebuilding empirestate idatopoftherock

Man förstår ju hur stort New York är när man står där uppe. Och man förstår verkligen hur stort Central Park är, herregud! Undrar lite hur många gånger Redbergsparken skulle få plats i den? Kanske något att undersöka. Och hörni, ser ni ganska högt där i parken, den lilla (ganska stora) sjön? Eller ja, reservoaren. Det är den där Jackie Kennedy-reservoaren som man springer runt. Så mäktig mark att springa på!

topoftherock centralpark

Åka båt till Staten Island

manhattan

En bra och gratis utflykt i New York

En av mina favoritmorgnar under min förra resa till NYC var att stiga upp tidigt som fan (pardon my French) och åka färjan över till Staten Island. Då var det mitt i turistsäsongen, men jag lyckades åka i så perfekt tid att jag hade i princip en hel sida av båten för mig själv. Helt galet faktiskt. När jag kom tillbaka till färjeterminalen på Manhattan var den fullsmockad med folk. Ett klart och tydligt tecken på att sovmornar inte är en bra idé när man semestrar i New York.

staten island ferry

Favorit i repris!

Den här gången var jag såklart tvungen att göra den där resan en gång till. Tunnelbana till South Ferry, sedan åka gratisfärja över, få fin vy över Manhattans södra spets och susa förbi Lady Liberty herself efter vägen. Idag var det mycket kallare, mycket blåsigare, men lika lite folk och lika fint. Tycker det är så himla fint av New York att bjuda på en sådan tur, jag menar, turister skulle ju i alla fall gladeligen betala för den. Heja New York!

DCIM133GOPRODCIM133GOPRO

Kan man springa vilse i Central Park?

DCIM133GOPRO

Undrar om jag inte borde skriva en guidebok. Något i stil med Hur man överlever och kan njuta av tillvaron trots världssämst lokalsinne. Ah, vi kallar det arbetstiteln. Alltså, ärligt talat tror jag att ni snart kommer tro att jag hittar på att jag springer vilse bara för att få något att blogga om, men jag lovar att det inte är så. Så nu är frågan: kan man springa vilse i Central Park? Svaret är att ja, det kan man.

IMG_5531

DCIM133GOPRO

Första dagen i NYC. Härlig jetlag gör att jag vaknar klockan 6 och är taggad på en löprunda. Det är en rätt grådaskig och kylslagen morgon, men vad gör det? Är i New York baby! Bestämmer mig för att ta det säkra före det osäkra och springa på relativt välbekant mark (ja, ödets ironi, det var så jag tänkte) och springer till Central Park. Tänker att det är lite trist att springa på stora asfaltsvägen så ger mig mer lite längre inåt i parken och springer. Tänker att jag ändå till slut kommer hitta till reservoaren och då är det ju bara att springa ett varv där och sedan raka vägen tillbaka.

Eh. Nja.

Jomen, hittar reservoaren. Springer ett varv. Borde ju alltså bara kunna springa rätt ner och komma tillbaka till ingången vid sjätte avenyn och typ vad, 53:e gatan eller dylikt och då kunna springa den lilla kilometern tillbaka till hotellet. En nätt och skön runda på 10 km.

IMG_5552 IMG_5560 IMG_5536

Springer ut från parken. Känner inte igen mig. Ser en skylt. Central Park North, 11o street. Okeeeej… Så, sprang från södra sidan av parken till norra sidan, trodde att jag sprang från södra sidan till cirka mitten och sedan tillbaka igen. HUR funkar min hjärna!??!

Eftersom jag vid det har laget har varit ute en bra stund, inte har en susning om hur jag ska springa för att hitta rätt igen och för att jag har folk som väntar på mig på hotellet (och ja, för att jag börjar ha lite småpanik också) så bestämmer jag mig för att gå till närmsta tunnelbana och leta mig hemåt tunnelbaneledes.

Så ja, det får väl vara mitt första tips i min guidebok för lokalsinnesstörda människor: lämna aldrig hotellrummet utan lite cash. Med pengar kan man lösa det mesta. Som en enkel resa på tunnelbanan. Men hörni ändå: sprang 10 km för första gången på riktigt länge, och jag gjorde det i New York baby. Svårt att klaga på den morgonen ändå.

Desktop2

Hej från Amerika!

Jag var i New York i somras. Sedan hann jag vara hemma i tre dagar innan jag bokade en ny resa. Och nu är jag här igen! Resan gick smidigast i världen, och nu är jag tröttast i världen. Rätt nöjd ändå. Suger i mig en cappuccino och längtar till imorgon bitti då jag ska ta tillvara på jetlagen och starta dagen med en springtur. Har inte sprungit på ett bra tag, och nu får jag dessutom göra det i New York. Kan inte klaga!

För övrigt så började vi vår resa med att spana in Times Square, så har man det gjort och slipper gå dit igen… Måste ändå vara typ det mest stressutlösande stället i hela världen?

DCIM133GOPRO DCIM133GOPRO

Sedan traskade vi runt lite i närområdet, längs femte och sjätte avenyn och mot Rockefeller Center. På vägen dit pratade vi om klassiska filmscener som spelats in på isbanan framför fontänen på Rockefeller Plaza och om att det hade varit häftigt att se den på riktigt någon gång, om man åkte hit på vintern. Och vad händer då!?

Jomen, New York tycker tydligen fortfarande att det är vinter och den klassiska Rockefeller-isbanan är nu upplevd in real life! Okej, har ju inte åkt skridskor där, men är ju lite sugen alltså…

skridskor rockefellerplaza

Firecracker 5K på Governors Island, NYC

Det var självständighetsdag i USA och på Governors Island i New York bjöd NYC Runs in till ett 5 km långt lopp. Klart jag skulle springa det när jag ändå råkade semestra i stan!

Klockan 5:40 ringde väckaren, och strax innan 7 stod jag med några hundra andra på Manhattans södra spets och väntade på färjan ut mot Governors Island. Det var närmare 30 grader ute, så att solen lyste med sin frånvaro var ganska välkommet.


Väl ute på ön startade loppet klockan 9 till tonerna av “The Star-Spangled Banner”. Det var svettigt redan innan start och frukosten jag ätit för längesen hade kroppen för längesen glömt av, så jag slängde i mig lite vatten och hoppades att det skulle räcka. Det var lite dåligt planerat av mig, men målet var ju trots allt inte att springa snabbt, utan att njuta av en fin runda, så planerade ju inte direkt att ta ut mig totalt.

Och en fin runda blev det verkligen. På bilden ovan ser du kanske Frihetsgudinnan om du kisar lite. Henne sprang jag förbi två gånger, och förutom henne fick jag också se fina vyer över Manhattan och den lilla ön vi sprang på var jättefin den också. 

Trots den klibbiga värmen och dålig uppladdning var det en njutning att springa. Två varv på denna ö var på riktigt som balsam för själen. Det är skillnad på att maxa 5 km och att njuta i 5 km.

Det var riktigt skönt att springa ett lopp helt utan tidspress. Hade verkligen bestämt mig för att ta det lugnt, och t.o.m. med nummerlappen på lyckades jag med det. Jag sprang i mål på 29:48, och det är den långsammaste tiden jag någonsin gjort på ett 5km-lopp. Däremot var detta förstås ett av de finaste loppen jag sprungit (Göteborgsvarvet är ju också rätt fint), och det var verkligen en speciell upplevelse att få springa lopp i NYC. Man behöver liksom inte springa Tjejmilen, Brooklyn Half eller New York Marathon. Det finns ju även sådana här fina små lopp! Vart jag än åker i framtiden ska jag alltid googla mig fram till om det springs några lopp där, för detta var definitivt en av resans höjdpunkter.


Efter målgång bjöds det på frukt, bär och bagels. Ingen kexchoklad!