Surrealistisk eftermiddag på Yankee Stadium

Jag har inte bara sprungit lopp idag (inlägg om det kommer såklart), utan jag har också varit på baseboll på Yankee Stadium. Yankee Stadium var stort. New York Yankees mötte Tampa Bay Rays. Yankees vann. Men nog om det – det är inte intressant!

Det ska jag skulle komma fram till var hur denna match var en smått surrealistisk upplevelse. Nu vet jag ju inte, men jag tror att det säkert är många av er som läser här som har varit i USA och insett att allt är exakt som på film, men det har ju inte jag gjort tidigare.

1. Hur stort som helst.
2. Folk äter kopiösa mängder skräpmat på läktarna.
3. Folk lyssnar med andakt på nationalsången och brister ut i jubel när den är slut.
4. Och det var här jag dog lite: FOLK FRIAR FAKTISKT PÅ STORA SKÄRMEN! På riktigt.
5. Folk har foam fingers!
6. Överallt varnas det: “Be aware of bats and/or balls” typ.
6. Mitt i matchen hyllas amerikansk krigshjälte genom att alla ställer sig upp och sjunger “God bless America”.

Ja, jag vet inte. Behöver kanske inte fortsätta.
Förstår baseboll lite bättre nu i alla fall. Efter tre innings googlade jag “Hur funkar baseboll?” och google vet ju det mesta.

Morgonjogg på The High Line och West Side Highway

New York fortsätter att leverera och jag fortsätter att överraska mig själv med att stiga upp tidigt. Idag steg jag upp tidigt för att springa! Det ni, jag springer inte bara i affärer utan jag motionsspringer också. 

Alltså, jag har ju insett att NYC är en fantastisk stad och att det finns hur mycket som helst att se och göra här, men jag tycker nog ändå att dessa morgonlöpningar jag haft är bättre än allt annat. Det låter ju kanske knäppt. Men det är något visst med att stiga upp tidigt, vakna under löprundan och se hur resten av staden också vaknar till liv. Och det är något visst med att komma bort från hjordarna av turister och förlora sig i sig själv och vyerna.

Första rundan blev på klassisk mark i Central Park, så idag (eller igår beroende på i vilken tidszon man befinner sig) styrde jag stegen västerut och sprang längs West Side Highway och Hudson river, med utsikt över New Jersey. Det var en perfekt morgon, varmt som tusan men utan sol så det gick att springa på.

IMG_9165 IMG_9166 New York dag 1 IMG_9158 IMG_9164

 

Nu trodde du kanske att jag var färdig med att berätta om morgonens runda? Nej, oh nej. För efter att jag hade sprungit några kilometer svängde jag upp till The High Line som enligt många är ett måste i New York, och jag var ju smart nog att ta två flugor i en smäll och helt enkelt klämma in detta under rundan. Återigen hade jag tur – turisterna låg fortfarande och sov! – så det gick att springa hela vägen trots ganska smalt promenadstråk.

För den som inte vet är The High Line för övrigt en gammal tågräls som gjorts om till promenadstråk. Supermysigt och med finfin utsikt mot Hudson och över Chelsea.

IMG_9208 IMG_9180 New York dag 12 IMG_9171 IMG_9179 IMG_9185

Ganska precis 10 km löpning inledde således ännu en ljuvlig NYC-dag. En sak jag älskar med löpning i New York är för övrigt att det finns dricksfontäner lite överallt. Det borde man införa i Göteborg så man slipper vara törstig på rundan.

Ja, vad ska man säga? Jag längtar inte tillbaka till Skatås… Jag bävar faktiskt för att behöva springa hemma nu. Inget kommer ju någonsin kunna mäta sig med dessa rundor, så jag undrar lite stilla hur jag ska kunna hålla igång suget när jag ska springa på ställen där det absolut inte finns någonting att se. Har blivit bortskämd.

 

Första löpningen i NYC

Steg upp tidigt min första dag i New York. Man åker ju inte till New York för att sova. Och så hade jag ju hört att tidigt är den bästa tiden att springa i denna stad. Så 6:30 pallrade jag mig upp (pallrade var väl överdrivet, det var inte så jobbigt trots att jag sovit så lite) och vid 7-tiden var jag iväg. Lyckades navigera mig fram till Central Park genom att springa längs 5th Avenue en sväng och sedan ta rygg på några löpare som jag bara tog för givet skulle ditåt. Sprang på och kilometertiderna var något utöver det vanliga. Inte konstigt. Får energi bara av att vara här och se allt som jag inte sett förr.

En bit in i Central Park kom då The Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir, och jag blev nästan starstruck. Starstruck av New York! Starstruck av Central Park! Kändes alldeles overkligt att springa där, med New Yorks skyline i bakgrunden. Stanna och ta en selfie där så många gjort det före mig. Ja vänner, skulle jag få ha sådana här löprundor lite oftare så skulle till och med jag kunna tänka mig att bli en morgonlöpare.

Rundan slutade på 13 km, men då var några av de kilometerna bara ett irrande genom stan för att hitta tillbaka till hotellet. Det här med jättestorstad och mänsklighetens sämsta lokalsinne går inte jättebra ihop. Men vem har bråttom?

Hej från New York!

De släppte in mig i USA. Det blev lite svettigt ett tag då jag
1. hade olika namn på bokning/pass. Det var inga problem ändå, bara ett mellannamn för mycket.
2. inte hade bokat hemresa på samma bokning, så fick gräva fram alla papper och lova att jag inte ska stanna här. Gick bra, pga har ju pappersmani.
Men jag svarade “Ehh, just being a tourist” på frågan “Why are you visiting the United States?”, så jag blev insläppt.

Hade läst någon artikel om att taxichaufförer i New York är dö-otrevliga, men jag fick åka till Manhattan med den trevligaste av dem alla. En personlig guide, if you will. Fick till och med arbetstider och ett telefonnummer “In case anything happens and you need a cab”. Och när vi rullade in i staden lyste Empire State Building upp hela siluetten i regnbågsfärger efter (går)dagens Prideparad. Redan då var jag lite betuttad i New York.

DCIM107GOPRO DCIM107GOPRO

 

PS. Återkommer lite senare med bilder från en helt episk löprunda. Ska bara ut och göra stan lite först! DS.